Är det så svårt att förstå?

Bo på landet. En liten pittoresk by invid havet - idyllen har infunnit sig som en fågelkvittrande blomsteräng över det lilla markområdet. Det är en by i expansion, där villor planeras närmast havet och det som utgör själva sinnebilden för idyllen - småbåtshamnen. Eller snarare den lilla kåsen.......Till bybornas stora glädje snyggade man upp ängsmarkerna som var tänkta för byggnation för några år sen. Man byggde vackra stengärden ( som nu växt igen därför att intresset inte var så stort), man satte upp gatlyktor och man asfalterade.
 
Jodå, man asfalterade hälften av vägnätet i kvarteret och lät resten vara grusväg. Och det är här problemen finns. När jag växte upp minns jag att grusvägen förbi huset kallades "gröna vägen" och där fanns en grässträng i mitten. Den tiden är förbi. Idag har man skrapat upp den gamla vägen och vräkt på ny ljusare grusbeläggning. Gud vet vad det är, men dammar gör det! Hela byn är i uppror, men till ingen nytta. Tvätten som ska hängas ut till tork blir full av fint fint grus. Fönstren och fasaderna är täckta av lerfärgad smuts.
 
Trädgårdsmöbler och uteplatser är täckta av ett lager vägdamm. Det letar sig ner i mat och kaffemuggar, Det letar sig in i finkoftans mjuka fibrer. Det gömmer sig i hårbottnen om man skulle drista sig att promenera på "gröna vägen". För varje gång en bil passerar, rivs ett dammoln på ca  4 meter upp. För ett antal år sen härjade jag med kommunen om de här olägenheterna. Ställde t o m upp på reportage i den lokala tidningen om hur de ca 15 berörda hushållen hade det. I fjol hade flera grannar tröttnat och gick runt med protestlistor, men till ingen nytta.
 
Har vi tur kommer det en bil som kör ett snabbt varv och saltbevattnar, och så infrider sej friden i några dagar. Sen är det dags igen.....Och jag undrar om det är rimligt i ett tättbebyggt samhälle där alla protesterar?
 
 
Marita
2014-04-27 @ 19:39:14
URL: http://ivaven.blogg.se

Det låter ju helt befängt...det måste det finnas något man kan göra åt tycker man när ni alla är drabbade. Trist är bara förnamnet...hoppas det löser sig.

Svar: Tja, det har tydligen inte gått att åtgärda de sista 8 åren, så nog är jag lite uppretad på kommunen. Men jag får väl göra som grannen längre ner på gatan, åka och hämta salt på kommunen och strö själv - sen hoppas på att regnet gör resten......
Annelie




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Fjäderpennan

Kompott av vardagsbetraktelser, funderingar, recept, världsproblem och glädjeämnen.

RSS 2.0