Och alla var vettskrämda.......

 
 
 

1906.......1910

Ett litet brunblivet brev 
Ifrån Staterna 

Talade om det hemska i Väster 
Om teglet och röken 
Om eldslågorna 
Om den förlorade staden 

Det var 1906 
Jorden gjorde uppror 

Tänk om Julius vetat 
att i nästa århundrade 
Kommer upproret från himlen 

Ground Zero 

I det tunna 
Gulnade brevet 
Stod med darrig skrift 

Om Gud vill 
Står världen efter lördag 

För det var en lördag 
Haleys komet svepte förbi 

Det var 1910 och alla var vettskrämda



Nilla - en sorglig historia......

 
 
Nilla föds i nådens år 1853. Hon kommer till världen då den varmaste augustimånaden i mannaminne tar sin början, och ska i vuxen ålder komma att kallas "Långa-Nilla" pga sin längd. Modern, Elsa, har svårt för att lära och blir därför stämplad som lite bakom flötet, ja prästen använder till och med det engelska ordet "stupid" i husförhörslängden. Hennes tillvaro på den lilla orten Istaby på Listerlandet är kämpig och 23 år gammal får hon sitt första barn, gossen Pehr. De följande åren föder hon barnen Jöns, Ola och Nilla, alla oäkta och saknar fader. På papperet.....
 
 
Lille Ola dör redan som spädbarn och Elsa kämpar hårt för sina överlevande små, i arbetet som piga får de inte vara i vägen eller uppta för mycket av hennes uppmärksamhet. Livet är svårt för Elsa. En dag anländer en stilig karl till gården där Elsa arbetar. Han vill sälja fisk, heter Lars Peter och börjar omgående visa intresse för den 8 år yngre pigan.
 
 
Lars Peter är född i Karlshamn, har tidigare varit gift och förutom äktenskapet har han ett brokigt förflutet. I sina tidiga år tjänstgör han som artillerist i Kristianstad garnison, men så begår han ett misstag. Under rusets inverkan rånar han en snickare som just hämtat ut sin veckolön. Naturligtvis åker han fast, och straffet blir hårt. Lars Peter skall få anledning att ångra sitt tilltag. I augusti 1840 kommer han som arbetsfånge till Malmö Slott och släpps ut 5 år senare som en fri man. Han har goda vitsord ifrån sin fängelsetid och beröms skriftligen för ett klanderfritt uppförande. 
 
 
1846 beger sig den forne rånaren till sin farbror, som bor i det lilla fiskeläget Hörvik. Snart nog har Lars Peter fastnat för det fria, om än hårda, livet det innebär att vara fiskare. Han är heller inte välkommen tillbaka till Wendes regemente, och har svårt att få ett arbete efter sin tid som frihetsberövad. Nåväl, mötet med pigan Elsa på gården i Istaby faller väl ut, Elsa blir ånyo med barn och sommaren 1855 finner de för gott att gifta sig. 
 
 
Elsas äldsta barn är nu 10 år och familjen bosätter sig i fiskeläget Istaby, där Lars Peter tjänar sitt levebröd som fiskare. Elsa, som är duktig till att jobba och hugga i, hjälper till så gott hon kan. Nilla är 2 år gammal när lilla Bengta föds och de följande åren utökas familjen med barnen Johan, Andreas och Anna. 1863 består den av 8 munnar att mätta.....
 
 
Elsa och Lars Peter får några lugna och lyckliga år tillsammans, fisket gör att de har mat på bordet och inte lider någon större nöd. Men så, en blåsig och kulen oktoberdag år 1867 händer katastrofen. Makarna är, tillsammans med Anders Jönsson, Nils Carlsson och Per Larsson Dristig ute på havet för att tjäna till sitt dagliga uppehälle. Det blåser upp till storm, båten förliser och samtliga ombord drunknar. Nilla är vid detta laget 14 år gammal, och eftersom hennes äldre bröder redan är utflugna och arbetar som drängar i socknen, faller ansvaret för småsyskonen på Nilla. 
 
 
Det blir några slitsamma år där Nilla bor kvar på orten, arbetar som piga och sköter sina syskon. 1870, då hon har hunnit bli 17 år, lämnar hon över ansvaret för dem till sin äldsta bror och reser till Danmark för att söka lyckan. Det ska bli den första av två resor över sundet för Nilla. Hon hamnar så småningom i den lilla byn Höiby på Själland, får arbete som piga och på sitt 22:a år blir så Nilla med barn. Dottern Ida Josefina föds i Höiby församling, oäkta och dessutom med sjukdomen fallandesot. Idag säjer vi epilepsi......
 
 
Nilla finner för gott att resa hem till Istaby med sin lilla dotter, hon har via brev haft kontakt med sina syskon och inkvarterar sig nu på en gård i närheten av sitt föräldrahem. Det ska komma att bli turbulenta år, Nilla är en sargad och orolig själ och med några års mellanrum föds barnen Johanna, Per Emil och Julius Alfred Natanael. Samtliga är oäkta och livet är svårt för Nilla och hennes familj. 
 
 
På hösten 1882 lämnar Nilla sin förstfödde som fosterson till de barnlösa makarna Ring i Gammalstorp. Sven Anders Ring är artillerist i ovan nämnda Wendes regemente......Julius, som nu är knappa året, är tänkt för en fosterfamilj i Gualöf och flyttattesten är redan uttagen när Nilla ångrar sig och flyttar hem till makarna Ring. På det sättet håller hon sin barnaskara samlad och kan jobba som piga på en närliggande gård. Nilla har vid detta laget hunnit bli absolverad 3 gånger i Svenska Kyrkan.
 
 
Året efter, 1883, blir Sven Anders placerad i byn Karstorp utanför Jämshög, och hushållet beger sig nu dit. Sommaren 1884 är det svårt med arbetstillfällen i landet och Nilla reser ånyo till Danmark. Barnen stannar tillfälligt kvar hos makarna Ring i Karstorp. Nilla får visserligen arbete i det nya landet, men blir återigen med barn och föder sin son Nils August i Danmark Allmoge. Inte heller denna pojke kommer att få veta namnet på sin far. 
 
 
Strax efter nedkomsten reser Nilla hem till familjen i Karstorp och barnen blir glada att få se sin nyfödda lillebror. Men när Nils August är dryga året dör Ida Josefina i ett anfall av epilepsi, och barnaskaran kommer aldrig mera att vara komplett. Ingen vet var eller med vem, men i slutet på 1887 blir Nilla ånyo med barn och föder sonen Albert Sigfrid Wilhelm i Jämshögs församling. Gossen är svag och dör på senhösten 1890, men då i Mjällby församling eftersom Nilla och barnen hunnit bo där dryga året.
 
 
Nilla och hennes barn Johanna, Julius och Nils August flyttar tillbaka till Karstorp strax efter Alberts död och vi är nu framme vid julen 1890. De ska komma att stanna där 1 år. Genom bekanta kommer Nilla i kontakt med änkeman Sven Nilsson i Agerum i Gammalstorps socken och flyttar till honom som hushållerska. Sven är torpare just vid foten av rullstensåsen som i folkmun kallas "Ryssberget" och är 32 år äldre än Nilla.  Och Nilla, som levt ett otryggt och kringflackande liv, kantat av sorger, accepterar när Sven så friar till henne. Bröllopet står i september 1893. Sven är då 72 år och Nilla blott 40......
 
 
 
 
 
Nu följer en rad av lugnare år för Nilla och livet flyter på i maklig takt på det lilla torpet i skogen. Barnen flyttar ut, en efter en, och skaffar egna familjer. Sven är en åldrande man och 1902 dör han, 81 år gammal. Nilla är betydligt yngre och den knappt 50-åriga änkan beger sig nu till Näsum för att återigen tjäna sitt uppehälle som piga. Om åren i socknen intill Vångaberget vet vi lite, men de blir ganska många eftersom Nilla avlider först 1936. Hon är då 83 år gammal och "åderförkalkad", dåtidens benämning på dement. 
 
 
Nillas livsöde är gripande, det är svårt att förstå den kamp hon måste ha fört emot fattigdom, fördomar, sorger och förmodligen sina egna rastlösa demoner. Hennes strävsamma liv tog slut i april 1936, men historien om ett oblitt människoöde lever kvar......
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fjäderpennan

Kompott av vardagsbetraktelser, funderingar, recept, världsproblem och glädjeämnen.

RSS 2.0