Släktforskningsbloggar

 
 
 
Det här med släktforskningsbloggar är ganska intressant. De innehåller ofta tips och upplysningar som är till stor nytta för oss andra, jag skulle vilja säja att det är givande att läsa dem.......
 
 
http://slaktforskning.blogspot.se/
 
 
 
http://slaktforskaren.se/blogg/
 
 
 
http://slaktbloggen.blogspot.se/
 
 
 
http://gunvorpersson1.wordpress.com/

Nilla - en sorglig historia......

 
 
Nilla föds i nådens år 1853. Hon kommer till världen då den varmaste augustimånaden i mannaminne tar sin början, och ska i vuxen ålder komma att kallas "Långa-Nilla" pga sin längd. Modern, Elsa, har svårt för att lära och blir därför stämplad som lite bakom flötet, ja prästen använder till och med det engelska ordet "stupid" i husförhörslängden. Hennes tillvaro på den lilla orten Istaby på Listerlandet är kämpig och 23 år gammal får hon sitt första barn, gossen Pehr. De följande åren föder hon barnen Jöns, Ola och Nilla, alla oäkta och saknar fader. På papperet.....
 
 
Lille Ola dör redan som spädbarn och Elsa kämpar hårt för sina överlevande små, i arbetet som piga får de inte vara i vägen eller uppta för mycket av hennes uppmärksamhet. Livet är svårt för Elsa. En dag anländer en stilig karl till gården där Elsa arbetar. Han vill sälja fisk, heter Lars Peter och börjar omgående visa intresse för den 8 år yngre pigan.
 
 
Lars Peter är född i Karlshamn, har tidigare varit gift och förutom äktenskapet har han ett brokigt förflutet. I sina tidiga år tjänstgör han som artillerist i Kristianstad garnison, men så begår han ett misstag. Under rusets inverkan rånar han en snickare som just hämtat ut sin veckolön. Naturligtvis åker han fast, och straffet blir hårt. Lars Peter skall få anledning att ångra sitt tilltag. I augusti 1840 kommer han som arbetsfånge till Malmö Slott och släpps ut 5 år senare som en fri man. Han har goda vitsord ifrån sin fängelsetid och beröms skriftligen för ett klanderfritt uppförande. 
 
 
1846 beger sig den forne rånaren till sin farbror, som bor i det lilla fiskeläget Hörvik. Snart nog har Lars Peter fastnat för det fria, om än hårda, livet det innebär att vara fiskare. Han är heller inte välkommen tillbaka till Wendes regemente, och har svårt att få ett arbete efter sin tid som frihetsberövad. Nåväl, mötet med pigan Elsa på gården i Istaby faller väl ut, Elsa blir ånyo med barn och sommaren 1855 finner de för gott att gifta sig. 
 
 
Elsas äldsta barn är nu 10 år och familjen bosätter sig i fiskeläget Istaby, där Lars Peter tjänar sitt levebröd som fiskare. Elsa, som är duktig till att jobba och hugga i, hjälper till så gott hon kan. Nilla är 2 år gammal när lilla Bengta föds och de följande åren utökas familjen med barnen Johan, Andreas och Anna. 1863 består den av 8 munnar att mätta.....
 
 
Elsa och Lars Peter får några lugna och lyckliga år tillsammans, fisket gör att de har mat på bordet och inte lider någon större nöd. Men så, en blåsig och kulen oktoberdag år 1867 händer katastrofen. Makarna är, tillsammans med Anders Jönsson, Nils Carlsson och Per Larsson Dristig ute på havet för att tjäna till sitt dagliga uppehälle. Det blåser upp till storm, båten förliser och samtliga ombord drunknar. Nilla är vid detta laget 14 år gammal, och eftersom hennes äldre bröder redan är utflugna och arbetar som drängar i socknen, faller ansvaret för småsyskonen på Nilla. 
 
 
Det blir några slitsamma år där Nilla bor kvar på orten, arbetar som piga och sköter sina syskon. 1870, då hon har hunnit bli 17 år, lämnar hon över ansvaret för dem till sin äldsta bror och reser till Danmark för att söka lyckan. Det ska bli den första av två resor över sundet för Nilla. Hon hamnar så småningom i den lilla byn Höiby på Själland, får arbete som piga och på sitt 22:a år blir så Nilla med barn. Dottern Ida Josefina föds i Höiby församling, oäkta och dessutom med sjukdomen fallandesot. Idag säjer vi epilepsi......
 
 
Nilla finner för gott att resa hem till Istaby med sin lilla dotter, hon har via brev haft kontakt med sina syskon och inkvarterar sig nu på en gård i närheten av sitt föräldrahem. Det ska komma att bli turbulenta år, Nilla är en sargad och orolig själ och med några års mellanrum föds barnen Johanna, Per Emil och Julius Alfred Natanael. Samtliga är oäkta och livet är svårt för Nilla och hennes familj. 
 
 
På hösten 1882 lämnar Nilla sin förstfödde som fosterson till de barnlösa makarna Ring i Gammalstorp. Sven Anders Ring är artillerist i ovan nämnda Wendes regemente......Julius, som nu är knappa året, är tänkt för en fosterfamilj i Gualöf och flyttattesten är redan uttagen när Nilla ångrar sig och flyttar hem till makarna Ring. På det sättet håller hon sin barnaskara samlad och kan jobba som piga på en närliggande gård. Nilla har vid detta laget hunnit bli absolverad 3 gånger i Svenska Kyrkan.
 
 
Året efter, 1883, blir Sven Anders placerad i byn Karstorp utanför Jämshög, och hushållet beger sig nu dit. Sommaren 1884 är det svårt med arbetstillfällen i landet och Nilla reser ånyo till Danmark. Barnen stannar tillfälligt kvar hos makarna Ring i Karstorp. Nilla får visserligen arbete i det nya landet, men blir återigen med barn och föder sin son Nils August i Danmark Allmoge. Inte heller denna pojke kommer att få veta namnet på sin far. 
 
 
Strax efter nedkomsten reser Nilla hem till familjen i Karstorp och barnen blir glada att få se sin nyfödda lillebror. Men när Nils August är dryga året dör Ida Josefina i ett anfall av epilepsi, och barnaskaran kommer aldrig mera att vara komplett. Ingen vet var eller med vem, men i slutet på 1887 blir Nilla ånyo med barn och föder sonen Albert Sigfrid Wilhelm i Jämshögs församling. Gossen är svag och dör på senhösten 1890, men då i Mjällby församling eftersom Nilla och barnen hunnit bo där dryga året.
 
 
Nilla och hennes barn Johanna, Julius och Nils August flyttar tillbaka till Karstorp strax efter Alberts död och vi är nu framme vid julen 1890. De ska komma att stanna där 1 år. Genom bekanta kommer Nilla i kontakt med änkeman Sven Nilsson i Agerum i Gammalstorps socken och flyttar till honom som hushållerska. Sven är torpare just vid foten av rullstensåsen som i folkmun kallas "Ryssberget" och är 32 år äldre än Nilla.  Och Nilla, som levt ett otryggt och kringflackande liv, kantat av sorger, accepterar när Sven så friar till henne. Bröllopet står i september 1893. Sven är då 72 år och Nilla blott 40......
 
 
 
 
 
Nu följer en rad av lugnare år för Nilla och livet flyter på i maklig takt på det lilla torpet i skogen. Barnen flyttar ut, en efter en, och skaffar egna familjer. Sven är en åldrande man och 1902 dör han, 81 år gammal. Nilla är betydligt yngre och den knappt 50-åriga änkan beger sig nu till Näsum för att återigen tjäna sitt uppehälle som piga. Om åren i socknen intill Vångaberget vet vi lite, men de blir ganska många eftersom Nilla avlider först 1936. Hon är då 83 år gammal och "åderförkalkad", dåtidens benämning på dement. 
 
 
Nillas livsöde är gripande, det är svårt att förstå den kamp hon måste ha fört emot fattigdom, fördomar, sorger och förmodligen sina egna rastlösa demoner. Hennes strävsamma liv tog slut i april 1936, men historien om ett oblitt människoöde lever kvar......
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från adel till torpare - När verkligheten överträffar dikten......

I mitten av 1600-talet ärver major Hildebrand Uggla godset Rottneros i Värmland. Rottneros ska senare bli känt genom författaren Selma Lagerlöf...... Gården tillfaller så småningom hans son, brukspatron Gustaf Uggla, och 1679 blir gården säteri. Gustaf gifter sig 1676 med mademoiselle Elisabeth Björnberg och de får tre döttrar. Mellersta dottern Brita Elisabeth förälskar sig som 25-åring i den stilige kaptenlöjtnanten Bengt Borin. De vigs år 1717 och tillsammans får de dottern Elisabeth Margareta, även kallad Lisa Greta. Madame Lisa Greta ingår sitt första äktenskap med den vänlige major Holm, och det är han som blir far till barnen Bengt och Maja.
 
 
Men lyckan blir kortvarig. Major Holm omkommer i en tragisk olycka och Lisa Greta gifter ganska snart om sig med arrendator Johan Högström. Den nya familjen flyttar runt på lite olika säterier i Värmland, och den unge Bengt arbetar en tid som fogde på den ena av gårdarna. Men denne ättling till släkten Uggla har ambitioner, därför bestäms att Bengt ska åka till Scottland och läsa lantbruksekonomi. 1 maj 1771 reser han med båt ifrån Göteborg för högre studier och återvänder inte förrän 3 år senare. Trolle-Ljungby gods, ett fideikommiss i nordöstra Skåne ägs vid denna tid av de 4 systrarna Coyet, och nu får den nyutbildade Bengt höra talas om det vidsträckta, bördiga landskapet i söder.
 
 
 
Trolle-Ljungby slott

 
Bengts nyfikenhet vaknar, och mycket tack vare familjens vänskap med änklingen till Beata Maria Coyet, får Bengt chansen att fara söderut. Det blir bestämt att Bengt med sina gedigna kunskaper i såväl lantbruk som ekonomi, är som klippt och skuren för inspectorsjobbet på Trolle-Ljungby. Så Bengt reser ner 1777 och börjar arbeta sig på fideikommisset . Han är en stilig och driftig man, och snart har Johanna Kristina ifrån grannsocknen fångat hans intresse. Tycke uppstår och kyrkklockorna ringer för de båda år 1778.
 
 
Johanna Kristina är kusin till den framstående naturforskaren Anders Jahan Retzius, och båda härstammar från en kyrksläkt som tagit sitt namn efter sjön Ressen i Odensvi. Det ska senare visa sig att sjön byter namn till Kyrksjön, eftersom den ligger just intill byns kyrka. Anders Jahan blir med tiden en av Sveriges främsta biologer, medlem av Vetenskapsakademin och får dessutom ett växtsläkte, Retzia, uppkallat efter sig.
 
 
Barnen kommer tätt i det Holm-Retziusska äktenskapet och Bengt kallar sig nu Berndt Holmer. Jacob föds våren 1785. Åren flyter på och i slutet på 1700-talet köper Berndt Holmer jordegendomen Norje 9-12, ett större gods beläget intill Pukaviksbukten. Norje är vid denna tidpunkt häradets naturliga centrum. Han flyttar dit under en period medan hustrun Johanna Kristina stannar kvar på Gyetorps gård i Ljungby med barnen. Om anledningen kan vi bara spekulera, men det förefaller som om Johanna Kristina gör sin make sällskap på hans egendom 1805-1808. Hon återfinns därefter återigen på Gyetorp i Ljungby.
 
 
Vid den tiden har sonen Anders övertagit inspectorstjänsten på Trolle-Ljungby gods och  den unge Jacob besöker sin far i Norje by sommaren 1808 i och stöter där ihop med den vackra pigan Anna Svensdotter. Ljuv musik uppstår mellan de unga tu, men den högborgelige Jacob måste hemlighålla sin kärlek till Anna, eftersom det inte går an att gifta sig med en piga. Saker och ting var nu sådana på den tiden. När hösten kommer och Jacob måste återvända till Trolle-Ljungby, ordnar han så att Anna får följa med och börja arbeta som piga i familjen. Det går ett par år då turturduvorna smyger sig till sina möten.
 
 
Brodern Carl har avancerat till häradsskrivare i Blekinge och äger sedan 1805 gårdarna Målen och Kulla några kilometer ifrån faderns egendom Norje 9-12. Vi är nu framme vid årtalet 1812. Jacob, som när drömmar om att utbilda sig inom polisyrket, får kontakt med Carls granne Lars Gillström då denne innehar en tjänst som kronolänsman. Lars bor på det närliggande Möllekulla Länsmansboställe och Jacob flyttar nu dit för att få lära sig länsmansyrket. Han lyckas återigen ordna arbete till Anna, och båda är nu bosatta på samma gård i Gammalstorps socken. Och så sker katastrofen.
 
 
På hösten 1812 blir Anna med barn och det har nu kommit till familjens kännedom att Jacob och Anna har en kärleksaffär. Den handlingskraftige Berndt Holmer bor sedan några år tillbaka återigen i Ljungby och många år senare ska han få inspectorsbostället uppkallat efter sig. Bengtsro 1........Han ser på sitt yttersta till så Anna skyndsamt beger sig, tillsammans med sin nyfödde son Sven, till systern i Mörrums kyrksocken. Året är nu 1813. Sven får efternamnet Jacobsson och Berndt Holmer avlider samma år som Sven föds. Samtidigt har Jacobs bror Carl blivit en man i staten, han flyttar till Karlskrona och delar sin tid mellan ämbetena som häradsskrivare och kämnerspreses. Han ska senare bli häradshövding i residensstaden.
 
 
Och här slutar spåren efter Jacob, men på något sätt kommer han bort ifrån trakten där Anna och deras son Sven befinner sig. Alla spår slutar tvärt, ingen ledtråd om när eller vart han flyttat. Han finns inte med i husförhörslängder eller domböcker. Inte heller i statstjänstemannaregister eller dödböcker. I obefintlighetsboken och liknande register saknas hans namn. Jacob står inte heller att finna i handlingar från sjukhus i den södra landsändan. Så vad hände med Holmers pojke ifrån Trolle-Ljungby?
 
 
Ja, jag vet inte - men om fantasin får fritt spelrum slås man av tanken på att han blir utsänd på någon affärsresa, går till sjöss eller flyttar iväg utan att det noteras. Någonting inträffar och när Sven är 3 år gammal, får han en liten syster som heter Johanna. Anna är ogift även nu, och det efternamn hon väljer till sitt nyfödda barn gör bara frågetecknen ännu flera. Johanna heter nämligen Jacobsdotter.........
 
 
Under de kommande åren flyttar Anna runt med de båda barnen och tjänar som piga på olika gårdar i trakten. 1824 finner vi henne hos båtsmannen Ola Dragg i Gustafstorp, Mörrum. Vid denna tiden är Sven stor nog att hjälpa till, och snart nog börjar han som dräng hos båtsman Dragg. Och detta ger eko nästan 200 år framåt i tiden. Än idag kallas ättlingarna till Sven för "draggarna", men vet nu vart smeknamnet kommer ifrån. Anna dör 1860 och det släktled som började med en adelsfamilj i Värmland, har nu blivit en torparfamilj i Blekinge. Ibland vet ni, men bara ibland, överträffar faktiskt verkligheten sagan........


 

Fjäderpennan

Kompott av vardagsbetraktelser, funderingar, recept, världsproblem och glädjeämnen.

RSS 2.0