Det hör till livet att då och då ta avsked. Sorg hör till livet. Men hur ska vi möta sorgen och saknaden? 

Livet innehåller glädje, skratt, och kärlek. Det innehåller även sorg, saknad och rädsla. Förr eller senare drabbar döden oss, någon vi bryr oss om går bort. Det finns inget slut utan en ny början, och så länge vi håller fast vid det gamla lämnar vi inte plats åt något nytt.. Livet går vidare som om ingenting har hänt, trots att din vän ryckts bort från dig och ni aldrig mera kommer att ses. Du känner ilska. Du känner saknad.

Läker tiden alla sår?

Det sägs att ”tiden läker alla sår”. Dock - för att tiden ska kunna läka såren krävs att du är närvarande i nuet. Tiden är egentligen bara en illusion och våra liv sker i nutid. Minns du när du var liten, hur tiden rymde hela universum? Att går hem från skolan kunde vara ett underbart äventyr. Minns du hur du kunde lyfta på en sten och studera allt spännande som fanns inunder? Dagarna var fulla med äventyr och på kvällen somnade du fylld av intryck och gav dej in i drömmarnas landskap. Tiden går fortare för oss vuxna för att vi inte lever i nuet.. Som liten tänkte du inte på tiden. Tiden kategoriserades inte i ledighet och arbete. Livet ägde rum i nuet.

Våga stanna i sorgen

När du tillåter dig att stanna i sorgen kan du låta tiden läka såren. Tiden läker såren när du vågar vara i nuet i den känsla som just då dominerar. Våga vara i sorgen och fly inte från den. Stanna upp och möt smärtan och tyngden som belägrar dig. Våga släppa tryggheten som kommer utav att du har kontroll och distans till situationen. Våga vara i tryggheten som inte kräver någonting. Att  vara i sorgen är att möta rädsla och kärlek utan att glädjen får lov att närvara. 

Sörj aktivt

Det sker genom att du påminner dej om den eller det du saknar genom dofter, viss musik, fotografier, filmer, kläder och andra fysiska ting. Sorgen har olika faser, olika ansikten och det finns inget rätt och fel i detta. Saknaden känns ofta som ett vakuum. Ofattbart. Det kan kännas ännu värre om det är en person som finns kvar på jorden. Att sörja den som lever.....Låt dej bli påmind om den du saknar, låt sorgen komma till uttryck. Den kan uttryckas i gråt, ilska, vemod eller skratt. Ingetdera är fel. Stanna i detta ensamhetens kaos tills tillståndet klingar av.