Bokmärken. Visst väcker de härliga minnen. Så oskyldigt med dessa små fängslande pappersark. Jag kan ännu känna glädjen när man bytt till sig ett riktigt stort och vackert märke. Blommor, änglar och fjärilar, Katter, slott och sagofigurer. Blomsterflickor och små bebisar i flätade korgar. Och så lådan man sparade dem i. Det var vanligt med en skokartong, men jag minns för egen del hur jag förväntansfullt öppnade min röda, platta chokladkartong och började sortera bokmärken.

 

För kanske, kanske skulle jag just denna gång upptäcka det där underbart vackra märket jag missat innan. Ibland är det så, att plötsligt ser man något man sett innan med andra ögon. I det lilla bokmärket kunde man ana en tredimensionell och verklig värld. Det hade något att berätta.....Fascinerande och lite skrämmande. Det var högtidsstunder när man fick åka med mor och far till affären, och mitt bland mjölkpaket och falukorvar fick lägga ner ett bokmärkesark man själv valt ut.

 

Det hände för all den del att man fick märken i födelsedagspresent också, men de där man själv fått välja ut smällde ändå högst. Och så kom då dagen när kartongen åkte fram för att tas med till den där kompisen som också hade en samling. Bokmärkena las ut på golvet och skulle inspekteras, alltid var det något av dem ögonen fastnade på och som man hett eftertraktade. Spänningen steg till olidliga nivåer innan man äntligen kunde skifta märken och glädjas åt sitt nyförvärv.

 

Och då är vi framme vid min bekännelse - än idag består intresset för bokmärken. Fast numera sitter de noggrant kategoriserade och klistrade i fina album, att plockas fram för en stunds avkoppling och fest för ögat. Märkligt att ett litet pappersark kan rymma så många minnen........