Jag har en barnlös granne på sin ålders höst. Pigg och alert, men med sinnet uppfyllt av det som kommer efter döden......Mannen har lagt ner timme efter timme med att planera och författa sitt testamente. Fastigheter och försäkringar och rena likvida medel. liksom det mesta ägodelarna är nogsamt upptagna i en lista, där det klart framgår vem som ska göra anspråk på dessa. Det som inte finns med i listan, är minutiöst uppmärkt med mottagare i botten. Allt är planerat och tillrättalagt inför begravningen, dödsannonsen redan skriven. Jag funderar över tragiken i detta, att inte leva fullt ut tills livet tar slut, utan leva i ett hem där grejerna redan är adresserade till nya ägare. Att leva i ett hem fullt med små lappar och alltid vara påmind om att man lånar dem av arvtagarna. Visst är det bra att man tänker igenom hur det ska bli, men detta är bara sorgligt....Man kan, och man ska, leva livet fullt ut och inte låta de sista åren bli en kontinuerlig avtrappning inför det oundvikliga......