Nääästan framme säjer det "blubb, blubb, blubb" och hela fören söker sej mot botten.

 

Skrikandes i högan sky kastar jag en tamp till en av killarna, En av männen springer ut i vattnet i tofflor och får tag i den främre tampen och de börjar lyfta. Vid detta laget hade båten slagsida oxå, låg delvis under vatten med mej gastande och klättrande i hala, vattenfyllda gummistövlar till båtens högsta punkt. Precis som alla nödställda gör på ett sjunkande skepp.

 

Ytterligare räddare anslöt så jag kunde kliva upp på träbryggan bredvid. Förvisso hade jag säkert bottnat, men det var skönt att slippa hamna i det kalla vattnet. En tung och mödosam upptagning, men slutet gott, allting gott...