Var går gränsen mellan yttrandefrihet och kränkning?

 
 
Med anledning av terrordåden i Paris, ställer man sig en rad frågor. Vad är det som gör att det är så extremt viktigt att få häda en religion, att provocera alla människor som utövar den? Det man signalerar är ett förakt för deras tro och deras gudar. Det är samma förakt som kom till ytan vid utställningen "Ecce homo" för ett antal år sen. Hur kan det vara accepterat i ett samhälle där kränkningar mot en folkgrupp är ett brott? Jag har lite svårt att få ihop yttrandefriheten med att direkt häda en tro. 
 
Det unisona fördömandet av de otäcka terrorbrotten är naturligtvis helt riktiga, men samtidigt har västvärlden utsatt sig för de här riskerna genom att hävda sin rätt att kränka. Det kan inte komma som en överraskning, att publiceringen av Muhammedbilder och dylikt triggar igång fundamentalister. Och då undrar man om det är värt att riskera människoliv. Man spär bara på hatet emot väst och utsätter samhället för stora risker. Eller?
 
För övrigt fungerar ändå inte yttrandefriheten fullt ut.......



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Fjäderpennan

Kompott av vardagsbetraktelser, funderingar, recept, världsproblem och glädjeämnen.

RSS 2.0