Den längsta resan....del 4

 
 
Våga vara ogillad
 
Hur många av oss klarar att dra på oss omgivningens ogillande och kritik? Återigen anpassar vi oss av rädsla för att bli illa omtyckta. Omkullpratade. Illa sedda. Vi vågar inte vara öppna och raka eftersom några kommer att tycka illa om det vi uttrycker. Det ligger djupt rotat i den mänskliga naturen att få vara delaktigi ett sammanhang, känna tillhörighet med sin nästa.
 
Verktyg som används för att den som vågar sticka ut ska anpassa sig, är kritik, utfrysning eller tystnad. De syftar på ett omedvetet plan till att skapa rädsla att inte bli accepterad. Men styrningen sker även med beröm. Det upptäcker du ganska lätt på exempelvis sociala forum. Om du vill ha så många gillamarkeringar som möjligt (vilket tolkas som ett personligt accepterande)  skriver du vad du ätit för mat, att du ska gå och lägga dig, att det är vår, att det är soligt, att det är kväll, att du är glad. Du har styrts att uttrycka relativt tomma ord. 
 
 
Det som sker är att vi stannar upp i utvecklingen och förblir trista, tomma, ytliga. Vi saknar modet att riskera en dymanisk progression. Men i en bra självkänsla ingår modet att våga vara annorlunda. Våga stå för sina åsikter, oavsett vilka de är. Vi måste lita på att vi har ett odiskutabelt värde, och att det värdet inte är avhängigt av vad omgivningen anser. Våga sätta gränser då ditt barn visar ilska när det inte får som det vill. Våga säja emot andra vuxna som inte delar våra åsikter.
 
Världen behöver människor med starka självkänslor, människor som handlar utan rädsla för varandra. Världen, och i synnerhet barn, behöver inte människor som ständigt anpassar sig. Låt inte behovet av beröm och uppmuntran stoppa flödet i ditt liv. Var den du är....... 
 

 

 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Fjäderpennan

Kompott av vardagsbetraktelser, funderingar, recept, världsproblem och glädjeämnen.

RSS 2.0