Att öppna sin grind för hösten.......
Visst är det en tröst att hösten är så vacker. Och det har skrivits mycket vackert om hösten också, här ett axplock:
"Oktobers popplar är flammande facklor som lyser upp vägen till vinter."
"Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma."
Vi har alla en relation till hösten. Antingen känner vi frid och ro inför den, och älskar det som hör hösten till. Eller upplever vi ett stort vemod och kan inte se skönheten som omger oss vid den här årstiden. Jag vet min relation - tyvärr det sista alternativet, och jag att vet det beror på min oförmåga att leva i nuet. För det är ju så, att när man ständigt är före i tanken, går det inte att stanna upp i varandet och uppleva det stunden kan erbjuda. Och det i sin tur innebär, att när hösten gör sin entré, står man mitt i en snödriva och fryser. I tanken alltså.....
Fundera på vad hösten innebär för dej.......
Kantareller
Frukt
Älggryta
Brasa
Lövhögar
Höstmarknad
Raggsockor
Hjortron
Frost
Lingon
Levande ljus
Svamp
Kratta löv
Pumpa
Kastanjer
Fjolårets vackra äppelkorg
Ett par höstdikter jag skrev för många år sedan:
Ensam i skogen
Bland lingonris och mossa
Dimpudrad morgon
Där gryningen gett vika
Råkall dagg
Fuktar den gren
Jag nyss stötte till
Ödslig tystnad
Ligger som ett eko
Ovan träden
Ett ljud ifrån snåren
Röjer någonting
Som redan gett akt
På mina steg
Prasslande löv
Runt ännu sömniga fötter
Bäddar sin matta
Ljudlöst i väntan
Fäller tårar
I rännilar nerför fönstret
Håller solen kvar
I sin brittsommar
En mångfald av färger
Som glödande bränner ögat
Tycker att hösten inger ett lugn när den väl infinner sig med alla sprakande färger! Vilka vackra dikter du skrivit, du är en riktig tänkare och poet! Har faktiskt varit ute och kollat på lite höstdikter...finns många vackra bl.a av Elsa Beskow! Har skrivit några dikter under min levnad, antingen till födelsedagar eller när jag känt mig deppig! :)